I år är det 20 år sedan jag visade mina första klippta demoner i
Comme des Garçons Guerrilla Store på Södermalm. Sedan dess har de varit utställda på allt ifrån ArkDes, Riche, Rönnells och Konstnärshuset till Teissier Librairie Taurine i Nîmes och L’Agneau Carnivore i Senegal. I december 2022 fick demonerna fem sidor i Form Magazine. 

I tjugo år har jag jämfört mitt klippande med Emil i Lönneberga som täljde gubbar i sin snickarboa. Något terapeutiskt, rogivande, ”medan jag begrunnar mina hyss”.

Jag tappade räkningen 2017, men då var jag uppe i 9800 demoner.

Torsdag 8 maj var det vernissage på Ordenstrappan 2 i Stockholm.
De svarta demonerna har fått ge plats till en ny kull med färg och mönster inspirerade av ”mönster min faster tyckte om”. 

Jag tillbringade mina första år på Gärdet och Smedsbacksgatan 3. Konstnären Karl Axel Pehrsons skulpturala skalbaggar prydde då som nu Gärdets tunnelbanestation – monterade i montrar som insekter på ett museum. En tidig konstupplevelse.
    Tidigt började jag själv intressera mig för insekter, som jag fångade och studerade noga. Demonerna är en fortsättning på detta samlande.

Senare i livet flyttade jag tillbaka till Gärdet och bodde sju år på Rindögatan 16. Där lärde jag mig att mönstergiganten Josef Frank bott på Rindögatan 52, mellan åren 1947 och 1967. Josef Franks mönster fanns med tidigt i uppväxten, framför allt hemma hos farmor Dolly på Askrikegatan och faster Maude på Sibyllegatan. 

Jag tänker att allt det där – Karl Axel Pehrsons skalbaggar, liksom Josef Franks mönster – sitter djupt. Synminnen från långt tillbaka, blir omedvetna rörelser när pennan snuddar vid pappret och saxen följer en osynlig kurva.
 

När demonerna nu fick färg och mönster blev de ännu mer mina egna.